söndag 25 mars 2012

Att visa olika ansikten



Bilder tagna med Instragram

Visst är det något speciellt med söndagar?
Är ni som jag, där jag använder söndagen till att låta tankarna vandra och nya idéer och tankar byter av varandra och nya mål skapas? Till och med idag, trots att jag var ute och fuldansade igår, så går mina tankar i och ur varandra och det jag tänker mest på idag är mina olika ansikten.

Vad visar jag utåt?
Vem är jag och vem vet vem jag är?
Jag är ju så klart en person på mitt jobb. Jag är en person hemma, en person med mina vänner, en person när jag går ut. Jag är en person på kören och jag är en person med min familj. 
Hur många av dessa personerna är lika? Eller rättare sagt - är jag lika med alla mina ansikten?
Nä, självklart inte. 
På jobbet är jag ju "Glada Bullförsäljerskan som ler mot alla" 
Hemma är jag "Mamman som inte alltid är glad"
Med mina föräldrar är jag "Dottern som kämpar på"
Med mina vänner är jag "Hon som lyssnar och alltid finns där"
Med kören är jag "Hon som har den starka rösten"
När jag går ut (tja, det har ju bara hänt en gång men...) då var jag "Hon som fuldansar järnet"

Det jag vet är ju så klart att alla dessa ansikten, alla dessa "jag" har en röd tråd. 
I grund och botten är jag samma jag! 
Jag lyssnar tex lika mycket på mina kunder som på mina vänner. (Faktiskt! Ni skulle bara veta vad jag fått höra på caféet!) Jag är lika glad och kämpar lika mycket som mamma och dotter som framför mina vänner och i kören. Jag är "inte lika glad" både framför mina vänner, som min familj och i kören, som framför min chef. Det enda jag gör är ju att vissa delar utesluts. Som den glada bullförsäljerskan berättar jag ju inte om jag och sonen rök ihop i hallen i morse för att han inte ville ta på sig strumporna. Där säger jag ju istället att min son älskar de stora marängerna. Hos mina vänner utelämnar jag kanske frasen som jag säger som den glada bullförsäljerskan: Tack så mycket, ha en trevlig helg! Passar sig inte så bra när man snackar med kompisarna. Lika lite som jag säger puss och kram till kunderna!

Så det finns skillnader, men jag håller mig samma i mitt inre!
Och så länge jag gör det, då kan alla känna igen mig!

1 kommentar:

  1. Ja, så är det! Olika fast lika...
    Ha en härlig start på veckan, kram Jenny

    SvaraRadera